.

Hemma igen riktigk skönt att ligga och dra och sova i sin egen säng.
Ligger och har lite distans till allt det här med sjukhus och får små ångestar
p.g.a. så mycket jobb med allt det här och sen funkade det inte.
Men vet att läkarna och jag har gjort allt för honom.
Är lite förbannad på den ansvarige för utskrivningen av värkabletter
200 st alvedon som jag kan köpa på ica skyller honom min värk som
jag får om natten då jag rör mig mer oförsiktigt i sömnen.
Har innan jag åkte hem talat om att smärtan var jobbigast på morgon och innan sovdags
då hade det varit skönt att ha ett starkare piller.
Hade nog räck med 10 st så hade jag 5 dagar till med bättre skydd.
Nä tror som sakt att en ask salta katten funkar nästan lika bra som alvedon.
Har redan fått tankar som susar förbi om att det vore skönt att jobba är
så jobbit att vara förhindrad av att göra nåt så raslösheten njuter och tar över.
Leon varför har vi din filt på golvet. Härligt att se leon som bara på en vecka har gjort såna
framsteg att filten mer och mer bara ligger där utan Leon.
Han är verkligen ute och rör på sig lite krypa sen hasa sig fram genom hallen och angriper
målen kontakter,lådor skor m.m .Gåstolen tar honom överallt i lägenheten och vi måste vara
mer allerta nu då det går fort.

Idag är det dags att packa ihop och åka hem.
Sköterskan var här 5.45 och ville ha mer blodprover det var bara att vakna.
För att sen leta efter ett blodkärl som ville ställa upp och dom är inte många
då dom flesta gömmer sig under blåmärken och svullnader efter alla stick.
Har sovit okej sista natten men har lite värk i magen säkert för jag börjar att
röra mig mer och mer om nätterna när jag sover så såren får sig lite massage.
Den stora STORA belöningen kommer idag när jag kramar om min underbara LEON
 och sussi där hemma.
Ja och nu har den här utredningen säkert fått sitt slut och det var en 18 mån lång
provtagning och många resor till och från sjukhuset vi har gjort allt vi kan
och det känns viktigt och väldigt bra.

Kände mig så stark i går( lördag)så jag var ute och gick lite runt i korridorerna och ner
till huvudgatan här på sjukuset kollade in butikerna, pressbyrån och apoteket,  Gick så bra att
jag bad dom ochså att ta bort morfinet.
Var ute i 3 omgångar och njöt av min frihet vilket jag fick betala tillbaks senare.
Var helt slut vid 20.00 fick frossa så hela kropen skakade tog mina alvedon för värk
och sommnade för att vakna upp vid 23.00 svettig och med magvärk.
Sovit vaknat sovit vaknat hela natten och har förstått att jag får ta det lite
lugnare med att känna mig för frisk då det slår tillbaks med en gång.
Har nu på morgonen fått lite bättre värktabletter så allt känns bra igen
 funderar på och ta en sväng till huvudgatan senare =)
Allt ser bra ut på proverna men tycker nu att det är långtråkit så man lider ändå.
Är nu bara ca 30 timmar från att få vara hemma och dom kommer gå så långsamt
sen ska vi bara kramas och gosa i 6 veckor där hemma.

Tiden spelar ingen roll då man sover lite när som helst.
Har legat med smärta i magen nästan hela natten p.g.a. gaser då jag fått igång matlusten
och ätit gott och mycket.Samtidigt som jag dragit ner på morfindosen därför att jag fick sån klåda
av det. Men har ändå känt mig okej då jag kan sova när jag vill och ladda batterierna.
Man orkar inte så mycket som man vill. Att påbörja någonting slutar oftast med att
man sover lite innan man börjar så allt går långsamt.
Och jag som är så rastlös kommer nog att bli jobbit i längden.
Fick igår besök och behöver nog inte påpeka att se LEON gjorde mig klart uppåt och för ett
tag glömma att jag ska ta det lite lungt.
Blir väl omhändertagen här säkerheten går först som att bli väckt 6.00 och få en kanyl
upp i underarmen för ett blodprov.
Att bli väckt när du lyckats somna för ett blodtryck mitt i natten osv.
Men känner ändå att det är skönt att bara få ta igen mig och vila.
Dom har varit här och berättat att alla prover ser bra ut så jag kommer att åka hem på
måndag.

Har sovit bra från 12 till 5.30 och har nu tvättat av mig för att åka ner till
Operationsavdelningen. Känner mig 100% lugn konstigt nog har inte ens tagit något lungnande
har väl givit upp finns ingen återvändande.
Men operationen kommer att läggas lite senare p.g.a att dom ska fixa något med lorenz blod
ett par timmar på morgonen så han inte får knas med hjärtflimmer m.m
Det bästa lungnande och smärtstillande jag kan få är att min älskade LEON kommer att hälsa på mig
 på fredag om allt går som tängt. Saknar honom varje sekund men det fina kortet med ram som
stå här hjälper mig mycket.Saknar dig med Sussi vill hem till er så fort som möjligt.
Good bay....
.

Har idag varit hela dagen på huddinge sjukhus och tagit prover,  EKG och Lungröngten
dom har kollat mig in och ut och jag var frisk och helt okej för operationen på onsdag.
Men har inte fått något klartecken om att sussis pappa är okej då han haft problem med
Hjärtflimmer ända in på denna operation som sker på onsdag och var anledning till att
operationen blev inställd i sista sekund i juni.
Det känns jobbit att inte veta hur det blir. Kan bli att jag får veta det nån timme innan
då allt beror på hur han mår för dan.
Man vill ha nån dag på sig att bearbeta att bli opererad.
Men nu biter vi ihop och hoppas på det bästa för Lorenz skull då detta är det sista försöket
att hjälpa honom för sen avskriver dom mig för detta och jag känner att det sliter mentalt
så jag skulle nog inte palla att ladda om för en tur till.

Vill bara säga att sen Leon och sussi kom hem i fredags så har jag mått så bra.
Märkte att Leon saknat mig ochså han har varit otroligt go och närvarande och vill hela tiden att jag
är hos honom, han busar och skrattar ler ständigt känns så underbart när man ser hans
goda humör.
Tyvärr så kommer vi att missa lite tid ihop igen då det är dags att läggas in på huddinge sjukhus igen
och blir förmodligen där en vecka.
Men det är nog bara 50% chans att det blir en operation denna gång då sussis pappa
inte är helt okej hoppas givetvis att det funkar men vore skönt och slippa då jag
denna gång inte är lika mentalt preparerad.
Det konstiga är att jag inte bryr mig något om själva ingreppet det som stör är att
jag lider när jag inte får träffa Leon och att rutiner rubbas.
Kommer att skriva i bloggen vad som sker har ochså hört att man kan be dom
ta bilder på operationen som jag lägger ut smaskit och blodigt, men gör nog det
några dar efter så jag inte får metalt ont efter att ha sett bilderna.
Börjar med alla provtagningar igen Tor.19/8 fram och tillbaks för att sen
skrivas in tis. 24/8 operation ons.25/8 om allt går bra blir jag hemma 6 veckor
och då ska jag verkligen ta igen förlorad tid med Leon o Sussi.

Har nog haft en av min tuffaste vecka någonsin.
Först åkte sussi och leon iväg och jag fick snabbt erfara att längtan e smärtsamt
har saknat dom båda men att vara utan Leon va en ny och jobbig erfarenhet.
Har mer eller mindre suttit i soffan min lilla lediga tid och stirrat på tv utan att fatta vad det handlat om
då jag har varit sliten med 24 tim övertidsjobb som skulle fungera som tidsfördriv då dom var borta.
Vet nu att ensamhet gör ont när man älskar någon så mycket men inte kan träffas.
Har samtidigt haft det värsta jobbet jag kan komma på,( på 35 år). Att skrapa ner ett tak som tog 3 dar
24 timmars hackande slipande skrapande fan jag e ju snart 50 år och det kändes vill jag lova.
Har denna vecka verkligen tvivlad på mitt yrkesval.
Sen fredag den stora dagen att få hämta hem mina kära längtan gjorde så klockan slog om till
ett slags slow motion läge allt tog sån tid men vid 15.00 då startade jag bilen med glädje
och visste att nu är det inte lång tid kvar.
Väl framme så fick jag se en nyvaken och en liten småblyg kille som smilade och vände
bort ansiktet på ett sån där blygt sätt då kom mina tårar en veckas längtan gick inte att hålla emot.
Leon har nu börjat ställa sig på alla fyra och gungar,har lyckats ta några krypsteg och han förstår
det själv för han blir glad och skiner upp när han märker att det går framåt snart så får
man jaga honom runt lägenheten.
Nu bär det av till Jakopsberg och handla nåt till Leon då han fyller 6 mån.
Vi tycker nog att han fyller år varje halvår nu när han är så här liten.
ÄLSKAR DIG LILLA GUBBEN. 

Kommer att göra ett nytt försök med donation av njuren 25/8.
Känns lite jobbit att behöva börja om med allt igen kommer att stänga av hjärnan
och ta mig igenom detta. Mentalt så är det en jobbig tid då mycket spelar in.
Kommer det gå bra? Allt med jobbet, att vara ifrån familjen m.m.
Men mitt val är ändå ett beslut som jag inte ångrar.
Ser hur Sussis pappa mår dåligt av sin sjukdom och hoppas detta kan hjälpa honom.

Tack för att du finns. Du har fått mig att hitta den största och viktigaste saken i livet KÄRLEK.
Som gör mig så totalt upprymd varje dag, jag är den rikaste i världen( min värld).
Att få den gåvan att vara med dig varje dag gör mig stark, harmonisk och på nåt sett osårbar
då jag alltid ska finnas för dig.
Kände mig innan du kom lycklig och nöjd men fattar nu att det fanns mer att känna
vilket är en otrolig bonus i livet.