.

Har nog haft en av min tuffaste vecka någonsin.
Först åkte sussi och leon iväg och jag fick snabbt erfara att längtan e smärtsamt
har saknat dom båda men att vara utan Leon va en ny och jobbig erfarenhet.
Har mer eller mindre suttit i soffan min lilla lediga tid och stirrat på tv utan att fatta vad det handlat om
då jag har varit sliten med 24 tim övertidsjobb som skulle fungera som tidsfördriv då dom var borta.
Vet nu att ensamhet gör ont när man älskar någon så mycket men inte kan träffas.
Har samtidigt haft det värsta jobbet jag kan komma på,( på 35 år). Att skrapa ner ett tak som tog 3 dar
24 timmars hackande slipande skrapande fan jag e ju snart 50 år och det kändes vill jag lova.
Har denna vecka verkligen tvivlad på mitt yrkesval.
Sen fredag den stora dagen att få hämta hem mina kära längtan gjorde så klockan slog om till
ett slags slow motion läge allt tog sån tid men vid 15.00 då startade jag bilen med glädje
och visste att nu är det inte lång tid kvar.
Väl framme så fick jag se en nyvaken och en liten småblyg kille som smilade och vände
bort ansiktet på ett sån där blygt sätt då kom mina tårar en veckas längtan gick inte att hålla emot.
Leon har nu börjat ställa sig på alla fyra och gungar,har lyckats ta några krypsteg och han förstår
det själv för han blir glad och skiner upp när han märker att det går framåt snart så får
man jaga honom runt lägenheten.
Nu bär det av till Jakopsberg och handla nåt till Leon då han fyller 6 mån.
Vi tycker nog att han fyller år varje halvår nu när han är så här liten.
ÄLSKAR DIG LILLA GUBBEN.